Om boken: 1983 / När i mitten av 1500-talet förföljelsen av judarna i Prag intensifierades, den vise och lärde rabbinen Lev, på inspiration av himlen , bestämde sig för att skapa en gigantisk Golem av lera, så att han skulle förstöra Israels fienders bojor, skydda den judiska befolkningen i Prag från provokationer, attacker och våld. Men han ensam kunde inte skapa Golem. För i skapandet av denna jätte, utöver materialet (lera, damm - ett av de fyra elementen i universum: jorden), var tre andra världselement tvungna att delta: eld, vatten och luft. Han, rabbinen, var luft. Lyckligtvis var hans svärson präst enligt hans familj, efter familjen till Aron, Moses bror (eld), och hans lärjunge var en levit (vatten). Så de skapade Golem - för att framgångsrikt förstöra fiendens intriger. Men de kunde naturligtvis inte ge honom talets gåva, eller i allmänhet en själ. För bara Gud kan ge detta till sin skapelse, som Skriften säger: "Och Herren Gud skapade människan och blåste livsande i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ" (1 Mosebok II, 7). Och Golem hade ingen levande själ och ingen tunga. Och endast med kraften av kabbalistiska besvärjelser agerade Golem och förstörde smedjorna för Israels fiender. Men så snart han anförtroddes någon uppgift, inte att förstöra, utan om att skapa, till och med bara att föra vatten till rabbinens fru, ledde det till katastrof: Golem översvämmade nästan hela Prags getto. Och Golemen var olydig mot rabbinen, och för att skapelsen inte skulle förstöra skaparen, var han tvungen att förstöra Golemen.